I åtta år har Swinto varit en fin kompis. Alltid glad och framåt. Han var en del av familjen och
en väldigt duktig jakthund. Efter en längre tids problem med hjärtat blev han trots medicinering och lugn
tillvaro sämre igen. Så i måndags tog jag det tunga beslutet att låta honom somna in.

Han har haft ett fint liv på landet, gått fritt på gården och varit med överallt.
Så här med lite distans känns det ändå som det var rätt beslut. Nu jagar han i de eviga jaktmarkerna.

Han är saknad den lille vovven men många glada minnen lever kvar.