Jag stod på en stubbe i tjugo minuter och väntade på att kalven skulle kliva ur slyet och läget bli det rätta.

Spännande men lugnt och fridfullt.

nybörjare ger sig ut för att reka en klippa i närheten. Jessica blickar ut över källsjön.

Svante vill ha uppmärksamhet av husse.

Fin kväll. Någon klättring blev det inte men kvällsmaten smakade utmärkt i solnedgången.

otroligt bra jakt hela säsongen. Hans stora jaktlust och självförtroende i skogen har gett säkra upptag, i regel

efter bara 5-15 minuter. Tre rådjur har jag fällt för honom den här säsongen och så många fler getter som

jag bara lyft på hatten för och låtit passera.

Sista dagen för säsongen släppte jag honom utan att själv ta med bössan (bara kameran). Jag tänkte att

det egentligen var lite för mycket snö, men Ojojoj vad han jagade. I en och en halv timme drev han rådjur

i högt tempt som om det vore en vanlig dag i oktober. Vi hade fullt upp med att pulsande följa med drevet.

Ni ser ju själva att snödjupet inte var att leka med för en tax. Här precis vid släppet.

Här påväg hem efter säker och snabb tillbakagång i bakslagen.

Här fick han syn på husse och matte och började skutta fram av glädje! Och jag som trodde han skulle

vara trött efter den jakten som varade i 6km.

Svante står beredd inför första släppet

Efter ett omsläpp och totalt 50 minuters jakt kom det ut en bockkid ur planteringen. Och pang, där satt

husse och väntade i ett torn. Djuret gick undan en liten bit så gamle erfarne Zigge fick göra ett lugnt eftersök

i den täta planteringen efter en timmes fikapaus.

Zigge tog aldrig chansen att ge sig ut på sök. När brasan var tänd fanns det annat som lockade.

Två korvsugna grabbar i höstsolen mitt på dagen…

Det kom ut en bock efter en stund och jag lyckades fota den genom kikarsiktet.

Det är en verklig utmaning att hålla linsen så att det blir bild genom siktet.

Den här bocken fick smyga vidare. Det var en 6taggare som förmodligen har några år på nacken, men

taggarna var inte så jämna. Kan bli något för Svante att springa efter om ett tag…

Fin höstlik morgon och en blåsig kväll. Passade på två olika ställen. Tornet hemma på gården är

svårslaget. Det händer nästan alltid något där. Ikväll kom det tre äppeltjuvar på besök. Geten var väldigt

vaksam på hästarna som stod en bit bort.

gjorde jag ett försök att locka lite istället. Jag satte mig i gräset på en hög kulle med plöjda åkrar runt omkring och

strimmor av beteshagar. Klockan var runt 17 när jag började locka. Efter 4-5 lockserier kom en rävtik smygande

över den svarta plöjda jorden. Det tog några sekunder för mig att vrida runt och sätta benstöden till rätta men

räven märkte mig inte i sidovinden och jag kunde lugnt skjuta den på ungefär femtio meter.

Lockjakt är väldigt spännande och bygger på att man sitter rätt i vind och är väl förberedd. Denna gången hade jag tur att räven

genade lite över åkern för hade den komit smygande rakt bakifrån hade jag aldrig fått en så lugn skottchans.

Lockpipan jag använde var en Nordic Predator, den är lätt att använda och variera ljudet på ett bra sätt.

Hela jakten var som ett skolboksexempel för injagning. Först fick han upp en hare som vi såg direkt vid upptaget.

Kämpade 10-15 minuter med den, men löste inte avhoppet. Kopplades och släpptes några minuter senare i nytt område.

Gjorde några sök och kom tillbaka och visade sig.

Upptag på rådjur och drev för fullt hela tiden utan tappter och med ett tätt buktande rådjur. Skottet kom på nära håll

med ett ”drillinghagel” efter ca 40 minuters drev!

Och inte var han nöjd med det den lille krigaren. När vi bar ut djuret ur skogen släppte han fokus på det fällda

villebrådet och tog istället upp ett nytt. Jag sprang dock ifatt honom efter några minuter och kopplade honom när

han passerade bakom ladugården. Vilken lirare…